Kachina

Kachina 1993.11.07 - 2009.03.20

Vår fina hund finns inte mer. Tillvaron känns tom och darrig. Hon var den yngsta av de fem siberian husky-hundar som var utgjorde vår flock under den period i vårt liv när vi körde hundspann. Nu vilar hon här i trädgården tillsammans med vännerna: Lotschi, Fjodor, Belker och Chinook. Även om jag inte tror på ett liv efter detta - åtminstone inte i begrepp som vår mänskliga hjärna kan föreställa sig - så hoppas jag att de har det fint tillsammans. Någonstans.

När jag ser ut genom fönstret tycker jag mig se henne strosa omkring, med nosen mot marken, nyfiken på livet, intresserad, uppmärksam. När jag går uppför trappan tycker jag att det rör sig inne bland filtarna i hennes grotta - där hon sov och vilade stor del av dygnet den sista tiden, så trött, så trött.

Saknaden efter henne är som ett stort hål - men det är så det ska vara - det är ju på det sättet hon finns kvar hos oss - i minnena, i saknaden. Jag vill inte vara utan den. Hon var - och kommer precis som sina hundvänner - alltid att vara en del av vårt liv. Vi kommer att prata om henne, minnas henne som den av våra hundar som hade den allra största integiteten, som vi aldrig fick att "lyda", som gjorde saker för att hon själv ville, eller struntade i att göra dem - om hon inte ville.

Att få förmånen att leva nära ett djur är en gåva från evigheten. Den dimension av tillvaron som de berättar om kan ingen människa någonsin dela med sig av. Därför är det så tomt nu.

Kachina, älskade gumman, tack för allt du gav oss.

Bokrea med barnbarnen

Var i går på bokrean med två av barnbarnen. Efteråt skulle vi fika och läsa i våra nya böcker. Vi gick till Akademibokhandeln i Malmö, stor och fin och med fik högst upp. Men utbudet av barnböcker var - knappt synbart. Ett bord inte större än ett ordinärt köksbord för ungdomsböcker, kapitelböcker och bilderböcker. Ett lite mindre bord för faktaböckerna. Utbudet var uselt - det fanns inte ens de titlar som katalogen gjorde PR för.


Vi tänkte: vi tittar på böckerna till ordinarie pris. Rulltrappan upp - och besvikelsen lika stor. En stor del av golvytan bestod av ett lekutrymme för små kravlande barn (inget fel i och för sig) men de få hyllorna var till största delen halvfyllda med pysselböcker! Det fanns förstås gosedjur föreställande bilderboksfigurer, pennor, klistermärken, ritblock. Bokurvalet: inte precis något att hurra för. Jag blev beklämd.

Lily hittade till sist en Barbapapa och så köpte vi sista Harry Potter till lågpris till hennes bror - som inte var med på utflykten - den och en till var de enda som fanns på hyllan i hela den serien! Bilderbokshyllan skruttdålig, knappast något av det allra nyaste.

Vad är det som har hänt med bokhandeln? Har den alldeles tappat självförtroendet i internetbokhandlarnas frammarsch?


Sedan gick vi till SF-bokhandeln en bit bort och kom in i en bokhandel äntligen värd namnet. En god stämning av glad anarkism virvlade runt bland böcker, filmer, spel... I genrer som fantasy, SF, skräck... Och fullt med människor i alla åldrar mellan och framför hyllorna.
Vi dröjde kvar där länge och bara njöt.

Här införskaddade vi tre mangaböcker till äldste sonsonen, och en underbar bok om Miyazakis underbara film My neighbour Totoro.
Nu skulle vi alltså fika.

Vi kom inte in någonstans - det var knökafullt med folk överallt. Malmös gågata såg ut som den brukar göra när det är festival i augusti. Många danska röster i trängseln - de passar på nu när deras krona är så mycket värd här hos oss. Så vi köpte med oss fikabröd och åt det hemma vid köksbordet istället.
Och det gick ju förstås nästan precis lika bra.

Och där läste Lily och jag Barbapapas vinter - som handlade om alternativa energikällor(!). Emil försjönk i sin första mangabok och var därmed inte längre nåbar. Julius tryckte Harry Potter och dödsrelikerna hårt till sitt bröst.
Så det blev en trevlig boklördag trots allt.