Hornuggla på besök

Den här vackra fågeln landade i grannens trädgård i dag. Frusen, hungrig. Inte lätt att hitta smågnagare under de här snömassorna! Tinat nötkött från frysen bryr den sig inte om. Mer kan vi inte göra. Bara hålla tummarna för att den och alla andra djur som fryser och hungrar ska hitta mat och skyddande krypin. Och att låta den vara i fred så att den i alla fall inte tvingas slösa energi på att flyga bort från oss.

Nu börjar det snöa igen. Vinden är isande kall. Här inne är Kaffet är nymalet och nybryggt - en semla väntar i kylskåpet, till kvällen.

Vi varken fryser eller hungrar...

Spikmatta

Ont i ryggen i går. Lånade min mans spikmatta. Feg som jag är la jag en handduk mellan mig och spikarna. Låg där i två omgångar - passade på att läsa en god bok under tiden: Carstens Jensen, Vi de druknade - så vädligt intressant!. Idag är smärtan helt borta. Enligt den medicinska expertisen finns det inga bevis för att detta ska fungera. Så då var det väl något annat? (Men jag kommer absolut att prova igen, nästa gång ryggen eller någon annan kroppsdel sviker.)

Snö

Det snöar och snöar och snöar. Än så länge rakt ner. Grinden på baksidan ser vi inte längre. Äpplena vi lagt ut till trastarna försvinner snabbt under det vita täcket. Men hundarna älskar det! Bloggkurs i går hos Författarcentrum - inte bra. Inte för mig. Får väl skaffa mig en mentor, eller en bok. Idag jar jag i alla fall lagt in ett foto, föreställande mig mellan två hav längst ut på Skagens udde, i september förra året. Som en påminnelse om att sådana tider stundar ...

Jag har också lagt in bloggar jag följer. Vad det betyder vet jag inte...

Helt ologiskt börjat fundera på om jag ska skapa en blogg till - om att läsa och skriva, riktad direkt till de unga. Måste lära mig mer om den här konsten först. Det borde gå!

Maria Turtschaninoff

Svenska litteratursällskapet har delat ut sina årliga priser. Maria Turtschaninoff som skrev den enastående boken Arra, som jag förut berättat om här, fick fint pris för den - 18000 euro. Så ovanlligt välförtjänt! Grattis Maria! Jag vet att hon sliter med ett manus till en ny bok - jag längtar efter att få läsa den. Hon skriver på sin blogg att det nog var once in a lifetime - att få dansa med Horace Engdal - och så blev hon dunderfökyld och kunde inte vara med på den efterföljande festen. Men se det tror inte jag. Hon kommer att stå på en sådan scen många gånger och ta emot priser - och få dansa efteråt - även om det inte är Horace som är kavaljeren. Det är jag absolut säker på.

Diane Ackerman

Kunde inte sova i natt, gick ner i köket, gjorde en kopp ingefärste och läste ut Diane Ackermans Sinnenas naturlära - A natural History of the Senses, strålande övers av Margareta Eklöf - 1992. Snön föll och vinden verkade både argsint och galen. Men jag satt där med ett stearinljus tänt, med ena handen runt den varma temuggen och kände hur lugnet spred sig, och hur glädjen plötsligt infann sig : att det finns en sådan författare! Att boken föll i mina händer - inköpt på mitt favoritantikvariat i Ystad - ...Johns antikvariat - i höstas. John hade ställt fram den som skyltbok precis när man kom in i butiken och jag sträckte ut handen efter den. Antagligen var det omslagsbile: My sweet Rose, målad av John Waterhouse, föreställande en kvinna som vällustigt drar in doften av en ros i sin näsa, en doft som verkar väcka ljuva minnen...
Och det är detta som boken handlar om, våra sinnen och vad de gör med oss.
Diane Ackerman är poet, pilot, journalist, forskningsresande och mycket, mycket annat. Vacker är hon också, åtminstone enligt porträttet på bokens bakre flik.
Men vad hon framför allt är: en kärleksfull och oerhört kunnig skildrare av vad det är att vara människa - hur våra sinnen tyder världen åt oss, skapar våra insikter, kunskaper, upplevelser - var för sig men förmodligen mest tillsammans, i ett samspel som är minst sagt häpnadsväckande.
Någonstans, tyvärr minns jag inte var,läste jag att bokens ämne på biblioteken klassas som fysiologipsykologi, ett begrepp jag aldrig förut stött på. Men jag tror att det är en exakt beskrivning av den här boken.
Jag har läst den nu under flera månader, några fullmatade sidor åt gången, att suga på, att fröjdas åt. Jag har fått nya kunskaper, och fått gamla insatta i nya sammanhang.
Nu ska jag fortsätta med Ackerman bok The Zookeeper´s Wife. A War Story. Den handlar om hur ägarna till Warschavas zoologiska trädgård - och framför allt då kvinnan i familjen, Antonina Zabinski - räddade flera hundra judar undan förintelsen. Jag återkommer till den!
En sak är säker: Diane Ackerman har kommit in i mitt liv för att stanna. Sinnenas naturlära kommer jag att läsa flera gånger. Varje gång jag behöver en påminnelse om livets märkvärdigheter ska jag öppna den.
Boken börjar med ett citat av Oliver Wendell Holmes: "Ett intellekt som har tänjt ut sig och omfattat en ny idé återgår aldrig till sin urspungliga dimension."
Ja, så är det förstås. Ackerman har tänjt ut mitt intellekt - mer kan man svårligen begära av en bok.
Och nu har jag beställt den från ett annat antikvariat - min bror ska få den i födelsedagspresent.

Emily och Sheebas föl

Bengt på Opal ringde och berättade att Emily och Sheebas föl nu är antagen för utgivning, och att han tyckte mycket om den. Det betyder att serien verkligen är avslutad - nu lämnar jag Emily och hennes djur. Karin Södergren som med sin penna satt bilder till mina texter ända sedan 1997 - hon illustrerade även böckerna om Moa och Samuel - är just nu i Brasilien. När hon kommer hem ska det ligga bilder från Sakimas allra första tid på jorden i hennes dator. Som hon kan inspireras av. Det är en trygghet: jag vet att boken blir fint illustrerad, precis som de andra nio. Det är en förmån att ha fått arbeta med en så seriös och skicklig konstnär.
Nu ska jag fundera vidare på nästa projekt.

Stora och gamla träd

Jag hade fel om idegranen som det träd som kan bli äldst. Mammutträdet av sequoia-släktet kan bli äldre. En idegrans uppskattade, högsta ålder är ca 3000 år, ett mammutträd 3266. Och visst är 266 år en avsevärd tid - men inte i det sammanhanget, kanske?
Nu diskuteras också om vilket träd som kan bli störst - Mammutträdet eller Red Woodträdet (också det av sequoiasläkt). Diane Ackerman beskriver det annorlunda i sin fantastiska bok Sinnenas naturlära. "... växer sequoiaträden, de tyngsta levande organismerna på jorden." OM man har kommit fram till ensegrare vet jag inte. Men i det sammanhanget har nog inte idegranen särskilt mycket att komma med. För mig har det i alla fall en alldeles särskild nimbus av kraft.

Alla träd är f ö enastående, hur små eller stora de är.