För minst ett år sedan hittade jag boken Tidsresenärens hustru i en sådan där träbinge där stormarknaderna ibland vräker ner böcker som de slumpar bort till ofta nästan oförskämt låga priser. 3 för 100 kronor
stod det på skylten till den här speciella bingen. Mina giriga fingarar grep snabbt tag i William Gibsons Känna mönster, en bilderbok av Kevin Crossley-Holland, och dessutom alltså Tidsresenären hustru av Audrey Niffenegger, då för mig ett helt okänt namn.
Bilderboken gav jag bort till ett litet barnbarn, de två andra böckerna hamnade i bokhyllan, och där har de stått orörda.
Men för några dagar sedan läste jag så Neil Gaimans Kyrkogårdsboken - och längst bak där han på sedvanligt amerikanskt och artigt sätt tackar människor som på olika sätt varit honom behjälplig läste jag:
"Konstnären och författaren Audrey Niffenegger är även kyrkogårdsguide, och hon visade mig runt det murgrönsklädda underverk som är västra Highgatekyrkogården. En hel del av det hon berättade för mig smög sig in i kapitel åtta och nio (i min bok)".
Ha! Det där namnet kände jag igen, och jag nästan studsade fram till bokhyllan, hittade boken och började läsa.
Nu har jag läst ut den. Och jag vill så hemskt gärna berätta om den. Men hur gör jag då? Det här är nämligen en sådan där bok som man läser medan man går, sitter, går på toaletten, ska försöka sova , greppar efter i halvsömn, när man brygger sitt kaffe - som man skrattar till, gråter lite över, häpnar, blir skrämd, och häpen av. Kan man verkligen skriva så himla bra?! I sin debutbok?
Det är alltså en bok om tidsresor, och sådana finns det många av, framför allt inom SF.Men det här är något helt annorlunda - om en man som genom en genetisk skada - får man så småningom veta - förflyttas framåt och bakåt i tiden, i korta tidshopp, eller längre. Han kan inte styra det själv, det bara händer honom. Ingenting får han ta med sig - inga kläder, inga pengar. Ingenting.
En ung flicka möter honom, naken och förvirrad i sin trädgårds hemliga glänta, och hon tror på hans berättelse, ger honom kläder, mat, gömmer honom tills han försvinner igen.
Och så fortsätter deras samliv genom tiderna, flickan blir äldre, de två gifter sig, han försvinner med ojämna mellanrum, hans liv är fasanfullt, obehagligt, intressant, spännande, och det sliter hårt på honom - men naturligtvis även på hans hustru som aldrig kan veta om han kommer att finnas vid hennes sida - ända fram till det grymma, sorgsna men märkligt vackra slutet.
Nu läser jag på Niffeneggers hemsida att hon skrivit en ny bok, Her fearful Symmetry (på svenske snart:: Själens osaliga längtan). Det sägs att det hörs ekon både från Henry James och Charles Dickens - inga dåliga ekon!
Den här boken handlar om två amerikanska tvillingflickor som av en okänd moster ärver en lägenhet i London. Huset där lägenheten finns visar sig vara granne med Highgate Cemetery ...
Ja, just det - Highgate Cemetery. Att det är en spökhistoria är nog inte en alldeles för djärv gissning.
Jag har reserverat den på nätet. Snart finns den i en brevlåda nära mig!
I går var vår fina häst hos veterinären, och efter röntgen och diverse böjtester kunde det konstateras att hon är helt frisk! HON ÄR FRISK!
