När vi skulle ut med hundarna i kväll stod det en kubikmeter ved utanför porten - vår vedleverantör hade alltså varit här med sin stora, gula traktor. Det är en av de saker som jag tycker så mycket om med att bo så här - närheten till det viktiga. Man kan tro att det är städerna som tillhandahåller servicen. Fel, fel, fel - som Brasse en gång så träffande uttryckte det. Stig, han heter så, bara satte ner den där och körde kanske iväg till någon annan längre bort på gatan - för han visste ju att betalt skulle han få, så småningom.
I många av mina böcker finns det kaminer och öppna spisar. Men det är först nu som jag har en i mitt eget hus. Jag vet precis var min längtan kommer ifrån - min mosters torp vid en sjö i Östergötland där jag som liten tillbringade många somrar. Där brann ved som huggits i skogen i en järnspis i köket, en öppen spis i det största rummet och en liten järnkamin i sovrummet. Jag satt där och stirrade in i lågorna. Jag kunde aldrig få nog. Jag somnade till lågornas fladder i springorna i kaminen - de följde mig in i drömmen och hamnade så småningom i mina berättelser.
Ibland kan man faktiskt svara på frågan: Var kommer dina idéer ifrån?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
En öppen spis har stått på min önskelista länge men jag måste nog byta hus innan det kan bli verklighet.
Längtar tillbaka till vårt torp vid en sjö i Östergötland... och brasan. Det är rogivande, livgivande... man behöver ingen TV.
Hej käraste kusin!
Öppna spisar är underbara...det är egentligen det enda som saknas i mitt liv...
Kul att följa det du skriver.
Är alltid på jakt efter läsvärda böcker.
Ha det bra!
Kram Pysse
Skicka en kommentar