söndag 4 januari 2009

Maria Gripe

NU är jag äntligen klar med de tre författarporträtten av Elsa Beskow, Mary Norton och Maria Gripe. Att inte bara läsa en författares böcker utan tränga djupare in i upphonsmännens intentioner, i förhållande till deras liv - det är egendomligt spännande. Som att ge sig ut på en upptäcktsresa, eller lösa en rebus, eller lägga ett puzzel, eller smyga nära som en privatdeckare, kika bakom rullgardinerna... Ibland drabbas jag av den lite obehagliga känslan att vara en voyeur - och dessutom sprida hemligheterna som jag kommit på spåren. Men oftast är det bara väldigt roligt.

Det är tre sinsemallan väldigt olika författare som jag nu under några månader följt hack i häl men med ett gemensamt: den gränsöverskridande fantasin sitter i högsätet. Jag upptäckte medan jag skrev att jag kände mig besläktad med dem alla tre, något som överraskade mig. Jag borde inte ha blivit överraskad. Hos alla oss författare som skriver för barn och unga är hängivenhet ett måste, likaså en ömhet gentemot de barn man skildrar - och gentemot dem som sedan läser ens böcker. Gripe, Norton och Beskow är alla tre artiga författare: de utgår ifrån att deras läsare är kloka, att de tycker om att tänka, våga gå över verklighetens gränser...

Men jag har haft stora bekymmer med Maria Gripe. Jag var nära att ge upp ett tag. Orsaken var min upptäckt att hennes böcker inte längre läses, de lånas inte ut, de säljer inte - vilket i sin tur betyder att förlaget (Bonnier Carlsen) inte trycker nya upplagor! Plötsligt blev allt så vemodigt. Maria Gripe - redan förbisprungen, av det senaste, det som mest syns, det som ligger i högar i affärerna. Det kändes overkligt. En av våra förnämsta författare - bortglömd! För svår, för krävande, kanske?

En ung flicka skrev till henne en gång: "Dina böcker är så bra för de får mig att tänka." Hon hade rätt, precis så är det. Maria Gripe ställer frågor, får läsarna att tänka nya tankar, annorlunda tankar, tankar som vi kanske inte ens visste att vi kunde tänka... Hon ger inga svar. Vill unga människor inte längre tänka, är det för besvärligt? Är det bara de lättlästa böckerna - som en del av mina egna! - som nu gäller? De som går snabbt att ta sig igenom? De som säger sig ge svaren?

Men vemodet gick över medan jag om igen läste Agnes Cecilia, Tordyveln flyger i skymningen, Skugg-serien, Pappa Pellerins dotter, Hugo och Josefin... Och så såg jag Trolltider på DVD, adventkalendern som visades första gången 1979 och som måste vara en av de allra bästa - och som Maria Gripe och hennes dotter Camilla skrev manus till. Jag hade hjärtans roligt, tro mig!

Så jag blev till sist klar med mitt porträtt av Maria Gripe. Jag tror det blev bra. Kanske någon ung människa läser min text - den ska ingår i Klassiker för dig, del 5, utgiven av Bibliotekstjänst - och sedan ger sig ut för att leta reda på Maria Gripes böcker - och hittar dem på ett antikvariat, kanske?
Då har mitt slit inte varit förgäves.