VEDEN HAR KOMMIT!

När vi skulle ut med hundarna i kväll stod det en kubikmeter ved utanför porten - vår vedleverantör hade alltså varit här med sin stora, gula traktor. Det är en av de saker som jag tycker så mycket om med att bo så här - närheten till det viktiga. Man kan tro att det är städerna som tillhandahåller servicen. Fel, fel, fel - som Brasse en gång så träffande uttryckte det. Stig, han heter så, bara satte ner den där och körde kanske iväg till någon annan längre bort på gatan - för han visste ju att betalt skulle han få, så småningom.

I många av mina böcker finns det kaminer och öppna spisar. Men det är först nu som jag har en i mitt eget hus. Jag vet precis var min längtan kommer ifrån - min mosters torp vid en sjö i Östergötland där jag som liten tillbringade många somrar. Där brann ved som huggits i skogen i en järnspis i köket, en öppen spis i det största rummet och en liten järnkamin i sovrummet. Jag satt där och stirrade in i lågorna. Jag kunde aldrig få nog. Jag somnade till lågornas fladder i springorna i kaminen - de följde mig in i drömmen och hamnade så småningom i mina berättelser.
Ibland kan man faktiskt svara på frågan: Var kommer dina idéer ifrån?

LITEN FLICKA PÅ BESÖK

Vi har minsta barnbarnet på besök, Mimmi 14 månader. Då hinns det inte med mycket annat - och varför skulle det? Att följa en liten ny människa på upptäcktsfärd genom livet är att få ögonen rentvättade. Man brukar säga att man lär sig SE när man lär sig teckna och måla. Kanske kan man säga att man lär sin INSE när man skriver. Men när man har en 14 månaders, nyfiken flicka på besök lär man sig både se och inse - se sin vardag med helt rena ögon, och inse att tiden går fortare än man en gång trodde vara möjligt. Det gäller att var här och nu och fånga den, tiden. Att man sedan glömmer nästan lika fort igen gör inget - detta är en stund av helighet och den finns kvar som en skimrande doft, för alltid: vi hör ihop, hon och jag.. Visst är det ett mirakel?

BOKMÄSSAN 2010

I dag startar den, Bok- och biblioteksmässan i Göteborg - denna gigantiska marknadsplats för bokälskare. Ett måste, sägs det. Men jag är inte där. Jag saknar - men mest känner jag en stor lättnad. Phiip Pullman skulle jag väldigt gärna ha velat se och lyssna på. Men trängseln och ropen och mängden av böcker som är så bra - eller mindre bra - har de senaste åren fått mig att åka därifrån med en känsla av att det är llika bra att sluta med skrivandet. Allt är redan skrivet, allt finns redan, alla samtal är förda, orden har tappat sin kraft. Bokmässan som depressionsframkallare.

Istället ska jag i dag lära mig teckna och måla, hämta ett halvt lamm på Konsum i Veberöd (som Stefan Casta så kärleksfullt fött upp (jag ska tillaga det och äta det med samma vördnad), och fortsätta att klippa häckarna och fruktträden, och läsa de böcker som redan finns.

HÖSTÖPPET

En sommar att ta farväl av, en höst att hälsa välkommen med öppen famn. En ny bok att också välkomna: den tionde och sista Emily - Emily och Sheebas föl med utsökta bilder av Karin Södergren.

Lusten att skriva har kommit tillbaka i och med att svalkan nu dansar vals i min trädgård - och ibland stormsliter i hammock och bokharbinda - medan ringblommorna och den kinesiska kärleksörten glöder. Jag är en höstmänniska. Jag plockar kastanjer och bokollon, knipsar av bär från hagtornsträdet och nyponbuskarna och lägger i skålar och runt ljusstakar - och stoppar de saftiga victoriaplommonen i munnen med en njutning som känns ända ner i tårna.

Jag sitter i uterummet och läser fantasyförfattare till boken jag håller på med - den ena bättre än den andra och sänker då och då boken för att titta ut mot backen och poppelallén där nu en flock får går och betar av det allra sista gröna. Hästarna har fått komma hem till stallet - jag saknar dem - hästar är det vackraste som finns! Men får duger en bra bit de också...

Jag måste framåt eftermiddagen när solen försvinner från den sidan huset tända elementet bakom ryggen. Tillsammans med en sjal om nacken och tofflor på fötterna i ren ocn ny ull förvandlas sommarummet till ett höstkrypin.

Något att inte njuta av : ett nytt politiskt läge. Hur det än går i den slutliga mandatfördelningen så har ett främlings- och kulturfientligt parti öppnat dörren till Sveriges riksdag. Men istället för att bli sorgsen och arg och förtvivlad kanske man ändå ska säga som en SD-anhängare uttryckte det på facebook: "nu kommer de att skakas om" Kanske har han rätt - fast fel? Det är kanske detta som behövs, en omskakning av hjärncellerna, en nytändning av idéer och fantasi hos de s k etablerade? Kan man hoppas på det, möjligen?

.