Årets böcker

Detta 2009 är ett år av listor: bäst längst, sämst i alla sorters kategorier. Jag vill inte vara sämre även om jag sällan kan vara bergsäker. Som nu: olika sorters böcker och genrer: hur ska man kunna rangordna dem med hedern i behåll? Så min lista består helt enkelt av de böcker som under 2009 har skakat om mig mest, eller givit mig nya insikter, eller fått mig att njuta mest - av språket, formen, handlingen, påhittigheten, you name it.
Jag läser i min läsdagbok, och först räknar jag böckerna som jag jag läst, det blir 57 stycken. Det är en blandning av fack, skön, barn, nyutkomna, klassiker - allt i en enda underbar virvelstorm.
Nyupptäckta författare:
WG Sebald satte spår långt in i själen. Sörjer att han omkom i en bilolycka - tänk vilka böcker han skulle ha kunnat skriva som jag nu aldrig frå läsa.
Siri Hustvedt lever tack och lov fortfarande.och kan skriva fler böcker , så perfekt passande min boksmak. Richard Yates borde jag ha känt till - han ansågs ju under den tiden hans bok levde i skymundan som en författarna författare. Inte förrän 2009 ficka hans bästa bok,Revolutionary Road, ett publikt genombrott och det långt efter hans död; boken blev ju också en märkligt film.
Jag blev sjuk i somras, så där lagom sjuk, och läste Dennis Lehane nerbäddad i sängen, alla hans svarta deckare på raken. Jag blev nog snabbare frisk på det sättet.
Min Selma Lagerlöf-läsning fortsatte in i det här året - En herrgårdssägen, herr Arnes penningar - som hon kunde skriva, Biografierna om henne.
Jag läser också Joyce Carol Oates Dagböcker..
Ungdomsböcker blev det tyvärr inte så många. Jag läste LM Montgomerys serie om Emily med stor glädje i somras - för första gången. Insåg plötsligt att jag inte läst några av de klassiska s k flickböckerna som ung... Får ta igen det nu.
Jag läste Markus Zusaks Boktjuven - mästerlig!
Elvira Birgitta Holms Månvargen - så bra! Petter Lidbecks Den döde sonen - en ruggig deckare! Och så läste jag om hela serien om klanen Ototi av Lian Hearn.
Fackböcker: Rollo Mays Modet att skapa. Karin Johannissons Melankoliska rum - ojojoj så intressant. Åsa Nilssonnes Zelda och meningen med att han hund - fascinerande för hundvänner, och andra!
Kristian Lundberg skrev Yarden, om Malmö, om sin uppväxt och vad det har betytt in i vuxenlivet, betydelsen för hans författarskap. Borde ha August-nominerats!
Här skulle nu ha still sist stått: Steve Sem-Sanberg, De fattiga i Lodz. Men jag är inte klar med den - blir jag kanska aldrig? Jag läser några sidor åt gången, mer förmår jag inte. Jag läste även Revolutionary Road på det sättet. Kanske är det de allra bästa böckerna som kräver just den läsningen - att lägga boken ifrån sig, fundera, låta sjunka in, leva med länge?De böcker som man inte kan sträckläsa eftersom vartenda ord bär mening? Så långt från en bladvändarbok man kan komma!

Gott Nytt läsår!

Silverkniven

Nu har den kommit, min vampyrroman, Silverkniven. Den har blivit så fin - med Mattias Olssons enastående omslagsbild.

Nästan två år har den tagit att skriva. Den var inte en lätt historia att berätta. För första gången någonsin insåg jag att jag behövde hjälp. Jag bad min gode vän John läsa och kommentera min halvfärdiga text. Utan hans insiktsfulla läsning skulle det ha blivit en helt annan, och mycket sämre bok. Eller ingen bok alls.

Och nu är den här, och jag är så glad. Även om Silverkniven handlar om vampyrer och kommer ut i dessa tider av Twilight och True Love så handlar Silverkniven inte om vampyrer som ni någonsin förut har träffat på! Det kan jag faktiskt lova.

I handeln finns den att köpa den 11 januari 2010.

Ängavallen och julskinkan

Inte ett ord om misshandlade grisar och usel djurhållning ö h t, jag lovar. Det räcker så bra med de bilder som vi fått se. Nej i dessa tider av heta diskussioner om hur vi bör behandla jorden och dess invånare ska det istället handla om de goda alternativen. Eller åtminstone ett sådant - för de är ju tyvärr inte så många - kolla bara i affärerna köttdiskar!
På väg söderut från Malmö, mot Vellinge, ligger emellertid Ängavallen, föregångare inom ekologisk djuhållning. I år fick man Allt om mats stora matpris för sin goda djurhållning och allt det som man byggt upp runt den. Att svänga av från vägen och mötas av djuren i sina hagar, se hur bra de har det - det är lika roligt varje gång. Och lika sorgligt - det är ju så ytterst - och skamligt - sällan man får se grisar böka ute i det fria!
Min skinka kommer förstås därifrån, tradition sedan många år.
En fråga väcks: varför behandlar inte alla djurägare sina djur väl? Varför har man djur om man inte tycker om dem? Varför köper så många av oss kött från djur som behandlats illa?
Läs mer om Ängavallen i SDS 2009-12-07, eller i Allt om mats julnummer.