Läslust

Så här ser det ut i trädgården just nu - sagolikt vackert. Fåglarna är hungriga, slukar solrosfrön, talgbollar och röda äpplen.

Inomhus är det lästid. Vad var det nu gamle, kloke Seneca sa?

"Den som har en trädgård och en boksamling saknar intet."

Så sant, så sant.

Jag har nyligen läst två enastående ungdomsromaner, som gav mig njutningsfulla rysningar - olika men ändå märkligt lika.

Maria Turtschaninoff, från Finland, har skrivit Arra om en ung flicka i mörk medeltid som föds oönskad in i en fattig familj, som nästan sätts ut i skogen, men överlever med knapp nöd. Ingen bryr sig om henne, ingen pratar med henne. Hon blir osedd och språklös. Som kompensation utvecklas hennes hörsel så att hon kan vad vinden viskar, vad elden ryter, vad vattnets vågor sjunger. En bok som beskrivs som fantasy, och visst händer märkliga saker, övernaturliga kanske. Men det är också en nästan smärtsamt realistiskt, om en ung människas tillblivande, trots motstånd - hur hon växer i styrka och därmed får kraft att utföra stordåd, och vinna kärleken. En bok som jag slukade - en bok som man dras in i, och skriven på ett sagolikt vackert språk.

Den andra boken är ytligt sett helt annorlunda. Det är Stefan Castas Näktergalens sång. Om en pojke i nutid, som nyss gått ut gymnasiet och nu inte vet vad han ska göra med sitt liv. Han läser en distanskurs i filosofi, är speciellt förtjust i Spinoza och Kirkegaard. Han bor med sin familj på en liten avlägset belägen bondgård och sköter i princip allt - fixar med traktorn, jagar, skördar, är herde tll fårflocken. Hit kommer en ung flicka med många hemligheter i bagaget. Hon får efter många om och men stanna kvar och hennes hemligheter avslöjas, men kanske inte alla

Pojken komemr fram till vilken väg han ska välja - kanske är det mötet med flickan som ger honom klarsynen.

Som vanligt för Stefan oss in i naturens mysterier, hans sätt att skapa rum i sina böcker att kliva in i saknar motstycker i svensk ungdomslitetratur.

Både Maria Turtschaninoff och Stefan Casta berättar varmt ovh respektfullt om sina gestalter, får oss läsare att ta dem till våra hjärtan; de blir våra vänner.

Vi skils från dem med saknad - men de finns där innaför pärmar som man kan öppna om och om igen, och därmed få förmånen att träffa dem igen.

Dessa två böcker är i sanning böcker att läsa med lust och glädje.