En isfläck, ett fall, en smäll, en omskakad hjärna. Aj, vad det gjorde ont!
Och sedan: minnesluckor - hur kom jag hem? Ledde min man mig? Det minns jag inte. Hjälpte han mig sedan av med ytterkläderna - det minns jag inte heller. Sjukvårdsupplysningen sa: Till sjukhuset! Ambulansen kom, det var inte så kul, skakigt och stökigt. Men vänliga sjuksköterskor. Sedan röntgen: inget trasigt. Men ont, förvirrad, yr, illamående. Ska inte läsa, inte se på teve. Lyssnar på radion, bra program, nya som gamla. Men har tråkigt. Så snabbt det går, så fånigt att inte trä broddar på skorna! De ligger ju i byrålådan, redo för användning. Lättja? Eller en vidskeplig tro på att inget sådant kan hända mig? Antagligen en kombination. Blivit klokare - hoppas det!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Attans! Ja tillvaron kan ändras på en sekund. Jag är livrädd för att halka och klampar med broddar, så att jag får gå på tå om jag hamnar i en butik med trägolv.
Du ska väl inte titta på skärmar heller på några dagar. Ta det lugnt och lyssna vidare.
Skicka en kommentar