Vi har minsta barnbarnet på besök, Mimmi 14 månader. Då hinns det inte med mycket annat - och varför skulle det? Att följa en liten ny människa på upptäcktsfärd genom livet är att få ögonen rentvättade. Man brukar säga att man lär sig SE när man lär sig teckna och måla. Kanske kan man säga att man lär sin INSE när man skriver. Men när man har en 14 månaders, nyfiken flicka på besök lär man sig både se och inse - se sin vardag med helt rena ögon, och inse att tiden går fortare än man en gång trodde vara möjligt. Det gäller att var här och nu och fånga den, tiden. Att man sedan glömmer nästan lika fort igen gör inget - detta är en stund av helighet och den finns kvar som en skimrande doft, för alltid: vi hör ihop, hon och jag.. Visst är det ett mirakel?
2 kommentarer:
Vilken underbar och varm bild! Och din text på pricken.
Jag ser fram emot oktober när jag ska få vara barnvaktsmormor några timmar tre dar i veckan när min dotter börjar skolan igen.
Karin! SÅ roligt att få en hälsning från dig - tack för fina ord! Och tack för dina bilder, dina fina, fina bilder - genom åren! Jag håller Emilyböckerna tätt intill mig och är lycklig över att just du ville fånga min text, och dessutom så på pricken. Tack!
Skicka en kommentar