Roger Nilssons rörelse

i går såg vi en dokumentärfilm på TV2 som sände goda vibrationer genom hela kroppen, Roger Nilsson och hans rörelse, gjord av filmaren, ljudteknikern och fotografen Johans Lundborg. En film om mänsklig närhet och omtänksamhet. Skulle nästan vilja säga: kärlek, om det inte lät så förmätet.
Roger Nilsson kör en varubuss med mat ut till de människor som envisas med attt bo kvar ute på landsbygden trots att allting numera är nerlagt i deras närhet, affärerna, posten, biblioteksfilailerna... De kan ofta inte ta sig in till närmaste tätort för att handla - då kommer Roger Nilsson med sin buss. Han känner alla, och alla känner honom. Han bemöter sina kunder - ibland väldigt glömska med ålderns rätt - med stor förståelse och ömhet.
Om man inte ens kan ta sig till bussen - då bär han in varorna till dem.
Det var hans pappa som startade bussen en gång i tiden. Nu hjälper han sonen, 75 år gammal.

Den gamla bussen rostar sönder och får körförbud - den nya är ännu inite klar att tas i bruk. Det blir en nervös tid innan den står klar, större och bekvämare med plats för ännu fler varor, och för samtal och närhet.
De flesta matbussägare fortsätter sin verksamhet tills bussen inte längre håller - då slutar de. Så icke Roger Nilsson. Bussen är inte bara hans jobb, det är ett förhållningssätt till livet.
I dessa tider när det verkar vara girighet maktlystnad och bekvämlighet som är den främsta drivkraften, då fortsätter Roger Nilsson att köra sin buss till de gamla och maktlösa, dvs de som vanligen inte kommer till tals, de som inte syns i medierna. Och då filmar Johan Lundborg honom och hans buss.
Det är en film som faktiskt ger hopp om mänskligheten. Den går i repris, den finns på svtplay.Missa den inte!