Att inte kunna skriva och/eller läsa

Nyss läste jag ut en bok, Andrew Taylors Den amerikanske pojken, en nästan 500-sidig, psykologisk thriller i historisk miljö, med unge Edgar Allan Poe som en av karaktärerna. (Mer om författaren och hans andra böcker en annan gång.) Jag satte tillbaka boken i bokhyllan med en känsla av tacksamhet. Jag hade tagit mig igenom den, sida för sida.
Jag kan alltså läsa igen.
Tidigare i dag skrev jag ca fyra sidor av det som ska bli min nästa bok. Varje ord jag skrev, varje mening jag lyckades formulera, utan att genast radera ut den igen, fyllde mig med djup glädje.
Jag kan alltså skriva igen.
Under nio månader 2012 har jag inte kunnat varken skriva eller läsa. Skrivblockering är inget okänt begrepp - men läsblockering - finns det ens?
Vad hade hänt med min hjärna? Var fanns felet? Hur skulle jag komma loss, bryta mig ur denna avstängning från det som varit viktigast för mig sedan jag var sju, lärt mig läsa och omedelbart börjat skriva egna små sagor? Hur kunde det ske?
Vad gör en författare som inte kan skriva, inte läsa - istället?  
Jag hittade ett citat i Annie Dillards bok The Writing Life:
"It´s easy after all, not to be a writer. Most people aren´t writers, and very little harm comes to them. (Julian Barnes i Flaubert´s parrot.)
För mig var det inte enkelt alls, och det gjorde mig rätt illa.
Jag ska här försöka undersöka vad det var som hände, egentligen. Och hur jag kom loss.











Ja, jag tror det.